Närmare och närmare.. Idag stog han och hade huvudet i min famn och jag fick klia honom i pannan och röra på hans öron utan protest. Han stod där och bara njöt.
Så underbart att kunna stå där, så kommer världens finaste häst, som i vanliga fall inte man får titta på utan att han blir sur, och att han nu kommer och lägger sitt huvud i min famn... Att bara stå där.. Sekunderna kändes så underbart långa, och jag bara tänkte... "Vilken ponny"... Fattar ni känslan eller?!
Jag är så sjukt jävla tacksam, föra att fått träffat och lära känna denna älskade älskade ponny... Önskar att han fick komma hem, till en familj.. Ridskola är ingen plats för en häst med sånt stort hjärta, men jag tror tyvärr att han är en enmanshäst. Skulle göra allt för att få honom!!
Hela min värld, mitt hjärta, all min tid... Allt kretsar runt dig. Hur ska jag klara mig en hel vecka utan dig?! Förstår inte...
Flying Buster, Lill Prins Bus, Bus, SötSur... Jag älskar dig. Och för mig kommer du ALLTID att vara Lill Prins Bus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar