söndag 11 april 2010

Vart man än ser, så trycks man bara ner. Som jag inte visste fanns, men nu går allt som en dans. Dans såsom bugg, får en kniv i sin rygg. När man vänder sig om, önskar alla att man inte kom. Falska vänner finns, så långt tiden minns. Men riktiga vänner finns färre, så därför är det värre. Att lita på alla, så börjar alla att mig skalla. Kniv i min rygg, gör mig så skygg.

1 kommentar:

Sara Catharina Sanderfors sa...

Här går man in varje dag oxå skriver du INGET!!;)